Det är dags för uppryckning på flera plan just nu. I maj ska jag springa vårruset, dags att börja träna på allvar. Trotsa snö och vinterkyla och "komma i form". Om en vecka knappt har jag sista deadline för en kandidatuppsats i litteraturvetenskap som jag påbörjade 2005. Fast jag har ju inte hållit på med den sedan dess. Jag öppnade ju butik istället. Tröttnade på att sitta på bibliotek och känna att jag levde i en parallell verklighet. Det verkliga livet i form av fakturaångest och icke-existerande vinstmarginaler fick jag verkligen känna av under mina fem år som företagare. Men också det verkliga i att träffa massor av kreativa, energiska och hårt arbetande designers, gulliga kunder och tillfredsställelsen i att se direkt resultat av mina ansträngningar. När företaget gick i konkurs kände jag en intensiv längtan tillbaka till böcker, teori, bibliotek och att få läsa och lära. Att det under min pluggpaus startats en institution för modevetenskap på Stockholms universitet var perfekt. Där pluggar jag nu grundkursen i modevetenskap och älskar det. Får jag nu bara klart min kandidatuppsats så blir det master till hösten. Jag längtar.
Den fysiska och den mentala formen skall "shejpas upp"och så även denna lilla blogg. När butiken stängdes ville jag behålla bloggen, men har inte riktigt vetat vad jag skall göra med den. Vad den ska ha för inriktning. Hur personlig den ska vara. Jag har lite svårt för det här att göra sig själv till ett varumärke, till en karaktär, samtidigt som många av de bloggar jag själv gillar mest gör just detta och lyckas väldigt bra. Jag har funderat och resonerat med mig själv. Ibland bloggat mycket, ibland nästan inget (som senaste tiden) men aldrig riktigt känt mig tillfreds med att vara "bloggare". Samtidigt som jag inte kan tänka mig något bättre forum för att dela med sig av tankar, bilder, kreativitet och livslust. Det finns så mycket som är bra, som är fint, som jag vill dela med mig av. Det finns så många människor som är inspirerande och duktiga. Som gör kläder, prylar, driver butiker, skriver böcker, ritar, syr, pysslar, tänker. Och så har jag ju mitt egna behov av att ständigt formulera tankar och känslor i ord och bild. Men tankar om hur en blogg bör vara, hur den ska se ut, vad den ska innehålla begränsar mig ibland så mycket att det inte blir något alls utav det. Vilket är jättedumt. Så nu tänker jag att det är dags för en omstart. Jag tänker inte censurera mig själv så hårt, men inte heller fokusera så mycket på mig själv, utan använda denna blogg till att dela med mig av allt som jag gillar,
och kanske även sådant som jag inte gillar, och mina tankar om varför. Framför allt vill jag lyfta fram en känsla av uppskattning kring tingen. Vi lever i en värld av prylar som vi tillskriver en mängd symboliska värden. Vi skapar oss själva genom våra saker. När det leder till hysterisk överkonsumtion är det dåligt, för alla, (utom möjligtvis ägarna av de multinationella företagen, men inte ens miljarders miljarder pengar räcket till att köpa sig en ny planet) men genom att omsorgsfullt välja vad och var man handlar kan vår kärlek till tingen föra något positivt med sig. Därför vill jag fokusera på sådant som är gjort med kärlek,
med hänsyn till miljön och till de människor som tillverkar tingen. Små designers och vintage var utgångspunkten för butiken Mint & Vintage, som jag tidigare skrivit så tappade jag bort mina utgångsvärden lite i säljhetsen och det korta säsongstänkandet och kände mig till slut som en del i den snabbsnurrande karusell vilken jag från början velat ställa mig utanför. Att det blev så hängde så klart inte bara på mig själv utan på hur hela modevärlden fungerar. Det har dock skett en förändring de senaste åren. Allt fler talar om hållbarhet, tar mer etiskt och socialt ansvar men det finns oändligt mycket kvar att göra.
Att ständigt förnya sig är en del av modets roll och jag själv längtar, som de flesta andra, ständigt efter att känna nyhetens behag. Att förändra mig, utvecklas och upptäcka. Men jag vill försöka göra det på ett bra sätt. Man behöver ju inte byta ut hela garderoben varje säsong (vilket i och för sig aldrig varit aktuellt), och allt behöver inte vara nyproducerat. Och är det nyproducerat så ska det vara på ett schysst sätt, vilket inte alltid är så lätt att kontrollera men något att i alla fall sträva efter.
