Nu har jag varit tyst och frånvarande allt för länge - igen. Förutom fina rutiga kjolen från Iller och Kotte i förra inlägget har jag köpt ett par Dr Martens på Tradera och en röd kappa, också Tradera som jag inte hunnit hämta ut ännu. Och så har jag skrivit hemtenta, en kulturteoretisk analys av filmen Black Swan. Och så har vi varit i Sälen och där bröt Hedda benet, stackars liten, men hon mår under omständigheterna bra och knatar omkring på sitt rosa plastgips. Ibland blir hon ledsen, till exempel när hon inser att hon inte kan hoppa studsmatta på ett tag eller cykla. Då blir jag också ledsen. Hon skall få en cykel och ett fotbollsmål när gipset åker av om ett par veckor - har jag lovat.
Tiden tiden tiden...finns ju inte. Plugg och barn tar all. Det är helt ok, men någon bra blogg blir det ju inte. Jag hinner ju inte ens läsa modetidningar nuförtiden, något jag alltid på något sätt har sett till att prioritera tidigare. Nu ligger de olästa i hög. (Det har inte gått så långt att jag avstått från att köpa min månadsranson pga detta).
Annars känns det som om hela modevärlden just nu avvaktar. Butikerna skyltar desperat med mid-season-sale (i början av April?!, så skönt att inte ha den stressen längre...)medan kunderna inväntar vårens första solstrålar. Veckans stora händelse är den inte alltför oväntade nyheten att Raf Simons tar över på Dior. Alla verkar vara glada och förväntansfulla över att spekulationerna blivit bekräftade och längtar nu efter att få se premiärvisningen i höst. Kan det bli annat än succé? Annars känns läget lätt oinspirerat - eller, det kanske bara gäller mig själv. Den kreativa modelusten kräver ständig matning. Inget intag=inget att uttrycka. Jag har städat ur min garderob men inte hittat något nytt att fylla med. Vilket väl egentligen är ganska positivt. Henrik är i London, jag fyller år på lördag, och fick frågan om jag ville ha något från en av Europas bästa modestäder... så jag satte igång att surfa runt för att se om jag kunde hitta något att önska. Det gjorde jag inte. Inte heller ett besök på Emmaus resulterade i något annat än en regnjacka till Hedda, tror nästan aldrig att detta har hänt förut. Att jag kommit i princip tomhänt ut ur en secondhandaffär. Är det modets fel? Eller beror det kanske på att jag just nu fyller huvudet med så mycket intressanta teorier och fakta och bildning och barnsagor att det där tomma hålet som konsumtionen har till uppgift att fylla inte längre gapar så hungrigt?
