Monday, February 20, 2012

Vårfärger i vintertappning
















Och så har Hedda fyllt tre år och äntligen fått en riktig prinsessklänning!




Agnes måste också vara med.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Thursday, February 09, 2012

Om Stella Mc Cartney, köttet, fåfängan och att ställa krav


via alltid lika engagerade och engagerande Agnes B

Jag äter kött och jag köper lädervaror, men efter att ha sett den här videon funderar jag ganska starkt på att sluta med det. Eller, i alla fall se till att jag vet exakt var det jag köper/äter kommer ifrån och hur djuren behandlats.

Jag tror på konsumentens makt. I vår lokala Coop-butiken har till exempel utbudet av ekologiska och naturliga varor ökat rejält det senaste året. Inte för att handlaren plötsligt börjat känna ett stort ansvar för vad folk stoppar i sig utan för att det är vad folk efterfrågar. Allt fler har insett fördelarna med att äta naturligt. Bättre hälsa, bättre miljö.

När man ser filmer som den här ovan (om man ens orkar göra det), eller andra om köttindustrins råa brutalitet så är det lätt att känna att ens egen påverkan inte tjänar någonting till. Att det är meningslöst att ändra sitt beteende eftersom alla andra ändå fortsätter som förut.

Men exemplet från mataffären och det faktum att H&M, Lindex och andra kedjor börjat producera  en del (om än allt för liten) ekologiskt  är bevis på att saker och ting går att förändra. Marknaden anpassar sig blixtsnabbt efter konsumenternas krav. Jag menar absolut inte att man skall fria producenter från ansvar, tvärtom, men man måste även som konsument ta sitt och inse att det faktiskt gör skillnad.

Bilderna i filmen ovan är förhoppningsvis inte helt rättvisa. Jag tror verkligen att det på många platser går betydligt humanare till. Men att det ens förekommer att kor flås levande och plågas på de mest fasansfulla sätt för att vi skall få lädersneakers och snygga väskor är så jävla fel.

Det kommer alltid att finnas människor som gör vad som helst för pengar. För att de måste för sin överlevnad eller för att de är giriga och tänker kortsiktigt. Det är svårt att som ensam individ här i Sverige göra något åt att fattiga indier plågar kor för att kunna sälja skinnet (Att det var just i Indien är ju särskilt uppseendeväckande med tanke på att kor där ses som heliga) . Det är ju jättebra om man kan engagera sig politiskt eller i föreningar som arbetar för en bättre värld men har man inte tid/ork/vilja/tillräckligt engagameng för att göra det kan man i alla fall börja med sig själv och se till att ställa krav på dem som tillverkar det du stoppar i dig/klär på dig.

Angående kött tycker jag att man skall köpa här på Gröna gårdar (Jag önskar att jag sanningsenligt kunde skriva att jag själv alltid gör det, men tyvärr är det inte så.)  Svenskt, kravmärkt och viktigast av allt: djuren äter gräs och inte spannmål. Som inte bara gör köttet godare och nyttigare utan också gör uppfödningen mindre påfrestande på miljön, enligt hemsidan:

"Med rätt sorts uppfödning och produktion kan kött vara ett mycket miljösmart livsmedel. Huvudsaken är att djuren är helt uppfödda på gräs och örter och att konstgödsel inte används. Om de inte matas med spannmål och sojabönor konkurrerar vi inte heller om samma föda."


Dessutom är förpackningarna märkta med exakt vilken gård köttet kommer ifrån, och om man verkligen vill kan man ju åka dit och kolla hur de har det.


När det gäller kläder, eller framförallt skor då, så är det ju svårare. Förutom ett litet "Made in" vet vi inte så mycket om hur produktionen gått till. Är kanske att avstå helt det enda sättet att säkert veta att inget djur plågats för min fåfänga? När jag köper vintage vet jag ju att inget nytt djur farit illa i alla fall. Och om jag kan leva med att skinnet i mina secondhandfyndade snörkängor kanske bidragit till att en ko dog en plågsam död så tycker jag ändå att det är bättre att de används igen än att de slängs. Eller?

 Hur tänker du?

Wednesday, February 01, 2012

En mycket bättre recension av Whyred

hittar du här.
Mitt försök till att recensera blev rätt kortfattat och när jag läste Madeleine Levys version på Bon.se så insåg jag att ganska mycket går förlorat när man bara utgår från bild och film. Som till exempel stämning och designerns egen presentation (I det här fallet Roland hjorts då).

Jag håller med Levy i tron på Creepern som höstens sko. Den har figurerat i utkanterna av modet ett bra tag nu (Setts på Susiebubble, Weekday  (i och för sig tveksamt om man kan kalla dem för utkanter, men i alla fall mer gatumode än runway) ) och jag tror att det är dags för ett större genomslag. Jag bygger denna tro på det enkla faktum att jag själv ä sugen på ett par och min smak brukar (trots att jag kanske helst inte vill kännas vid det) vara ganska allmän.

bilden har jag stulit från Stylegal som den 30e oktober 2011 blev sugen på creepers.