Tuesday, January 31, 2012

Whyred aw2012 - En kort recension

Bilder från Rodeo.net foto: Beata Cervin

Jag tänkte försöka mig på att recensera veckans visningar. Eftersom jag inte är på plats själv utgår jag från visningsvideos på www.Bon.se och bilder från Rodeo.net 

Först ut är Whyred:
Whyred har förlorat sin damdesigner - Behnaz Aram (som gått till H&M) - och det märks tyvärr. Kollektionen är delvis typisk "Whyredsk"med tydliga influenser från ett brittisk 60-tal, så som klassiska creepers på fötterna, långt hår med mittbena eller tung lugg, skräddade ankelkorta byxor och strama halvlånga rockar. Det är snyggt och bärbart med en intellektuell känsla, men jag saknar den färgfiness och sensibilitet som jag tror att Behnaz Aram stått för i de senaste kollektionerna. 

Inspirationen till kollektionen är enligt Rodeo.net en mystisk murrig skog. Och färgvalen är onekligen murriga. En vacker klarröd nyans sticker ut bland svart och någon slags lerbrun. Hade jag haft butik och varit inköpare hade jag definitivt satsat på den röda koftan.




Mode"veckan" är igång

och jag bevakar på avstånd. Sen butiken stängdes har inbjudningarna blivit allt färre för varje år och i år blev det just ingenting. Jag har inte funderat så mycket på det men nu saknar jag det verkligen. Det är något speciellt med stämningen. Förväntan inför vad som skall visas. Förhoppningen om att bli överraskad och inspirerad. Att få uppleva ett modeögonblick. Det är svårt att beskriva men jag tycker att det finns ögonblick som liksom fastnar. När jag ser något som jag verkligen gillar, eller som tilltalar mig på något annat sätt (det är inte alltid ett gillande från början) så kapslar jag in ögonblicket och sparar det någonstans i huvudet för att inkorporera det med min egen person. Något som får mig att gå igång, att börja tänka i nya banor kring kläder, färger och fomer. Det är sådant jag hoppas på när jag står där och trängs med alla fashionistor. Och sen är ju själva folkspaningen oslagbar. Det blir ofta en närmast komisk effekt när så många modemänniskor syns på ett och samma ställe. Alla dessa personer som vanligtvis en och en sticker ut blir under modeveckan en massa. Den som då sticker ut är den med minst extravaganta kläder. Även om det just i Stockholm brukar vara rätt svart. Men klackarna är alltid höga och med klackhöjd medföljer en förhöjd känsla av power (inte makt utan mer kraft fast som en blandning av de båda, därför passar engelskan power bättre). Alla spanar på alla och försöker dölja sin självmedvetenhet.

Det är kul, det är glamouröst (man får ofta bubbel) och jag förstår att det lockar så många.

Men det kan också vara som att kastas tillbaka till högstadiet med dess hierarkier och maktobalanser. Det är väldigt tydligt vilka som räknas och inte. Blickar scannar snabbt och vant av din klädsel och det som kändes som en lite vågad och riktigt snygg outfit när hemmet lämnades kan snabbt börja klia och skava. Det är så himla lätt att känna sig "fel", bland alla de här människorna som jobbar med att vara "rätt".

Och där är den, den negativa sidan av modet, som alltid ligger och lurar runt hörnet. När mode blir ångest och otillräcklighet istället för kreativitet och lust. När plaggen du valt får dig att känna dig mindre värd, mindre snygg, mindre bra istället för att förhöja din självkänsla. Det händer när man börjar jämföra sig med andra. Och ingenstans finns det så många snygga människor att jämföra sig med som under en visning under en modevecka.  Lösningen? Jämför dig inte med andra. Ett gott självförtroende gör vilka kläder som helst snygga. Så är det faktiskt.



 

Monday, January 30, 2012

Embroderie Artwork by Laura McKellar

Under kvällens inspirationsletande på internätet fann jag de här broderie-illustrationerna och kände att jag måste dela med mig. Det är Laura McKellar som gjort dem.


Sunday, January 29, 2012

Thursday, January 26, 2012

En väldigt vanlig dag




Idag har jag varit hemma med två förkylda och väldigt gnälliga tjejer. Ulltröjan och gröna kjolen hade jag i måndags.



Äppelbrosch



Och utanpå en gammal och väldigt sliten vintagepäls och fuskleopälshalsduk.



Det blev lite pulkaåkning idag i alla fall. Förutsatt att Hedda fick ha sin Hello Kittykeps på sig. Och sitta fram på pulkan.



Totte fick lite sällskap också.



Tack för idag!

Posted using BlogPress from my iPhone

Thursday, January 19, 2012

Bomberjacka -nej tack

Det sägs att man aldrig ska säga aldrig men när det gäller det enligt Elle klassiska plagget Bomberjackan är jag ganska säker på att ett aldrig i livet är på sin plats.



Minnena från vissa av högstadiets klasskamraters flirtande med nynazismen är allt för tydligt. Deras Uniform bestod då av rakat huvud, svart eller blå bomberjacka i exakt samma modell som på bilden från Elle ovan, kamouflagebyxor och Dr Martens med stålhättor. Stålhättor, inte för att skydda tårna mot tunga föremål, utan för att ge största möjliga skada vid sparkar, eller i alla fall ge intrycket av att vara en person som gick ut på kvällarna och slog ned invandrare. En stil med sitt ursprung hos Brittiska skinheads. En subkultur som uppstod på 60-talet och från början inte hade något med rasism att göra.

När något blir mode försvinner sådana här betydelser, vilket på sätt och är positivt. Plagget blir estetik och kopplingen till eventuella nazikulturer försvinner. Det är bra att man återtar plagg och symboler, inte låter hatiska grupper ha ensamrätt.

Men för mig är kopplingen till hat alldeles för stark. Jag kommer aldrig kunna tycka att bomberjackan är snygg.

using BlogPress from my iPhone

Wednesday, January 18, 2012

Kläddagboken - Kulturkoftan

Gårdagens kläder:

Jag gillar ju prydliga klänningar med den just nu oerhört populära kragmodellen "peter-pan-krage". Det vill säga en ganska stor (kan vara mindre också tror jag) med karakteristiskt rundade hörn. En flickskolekrage helt enkelt. Nu är ju inte jag någon flickskoleflicka. Jag går i och för sig i skolan men flicktiden måste nog ses som över. Jag är ju 30 år och har två barn. Så för att balansera den där flickigheten så måste resten vara av det lite grövre slaget. (Jag är i och för sig helt för att man klär sig som en flicka hela livet) Dr martens är de perfekta skodonen för detta ändamål. Jag har plockat fram mina gamla från 1996 (ca) och trivs numera med deras klumpighet. 

Koftan är ett av få mellandagsreafynd (fynd med tanke på vad den kostat i alla fall). Den är väldigt ullig och luddig och härlig. (lite väl ullig visade det sig senare när jag min klänning, min nya duffelcape och mina ögon var fyllda av små små trådar...)Mitt första plagg från danska Malene Birger. Inget märke jag känner att jag identifierar mig med men just den här koftan blev jag väldigt förtjust i. 

På föreläsning igår kom begreppet "Kulturkofta" på tal. En kulturkofta är enligt Språkrådet:

" en person som är intresserad av kultur. Uttrycket tycks användas både positivt eller neutralt om belästa, konstintresserade, intellektuella och som invektiv om kulturkonservativa, opportuna kulturpersonligheter som tillhör medelklassen och etablissemanget. "

Jag antar att ordet kommer från att den här gruppen människor har en förkärlek till koftor som klädesplagg. Och där satt jag på nästförsta raden i aulan, på en föreläsning på Kulturvetarprogrammert, iklädd min nya luddiga (kultur)-kofta och trodde att jag var lite unik. 

Tuesday, January 17, 2012

Should i stay or should i go?

Egentligen har jag nog redan bestämt mig. Det har varit minst sagt dåligt med bloggandet den senaste månaden, eller snarare året. Eller är det kanske till och med åren? Har jag någonsin varit en flitig bloggare? Tror inte det. Jag har liksom aldrig kunnat bestämma mig för vad jag skall gör av den. Jag började ju för att kommunicera med butikens kunder. Visa nyheter och ge en inblick i arbetet bakom. När butiken lades ned ville jag behålla namnet och domänen för att eventuellt i framtiden göra något av det. Bloggen blev ett sätt att hålla Mint & Vintage, oavsett vad det skall bli av det, i liv.

Jag har ofta en massa idéer, men sen ändrar jag mig och så blir det liksom ingenting. Är rädd för att vara för privat, och blir opersonlig istället. Eller så försöker jag vara personlig och blir för privat. Men främst har jag inte hunnit. Är det något man inte har med två små barn under tre år så är det tid. Man springer fram och tillbaka mellan kök, toa, torkar spill på golvet och sopar lego. Det händer liksom alltid något. Och så vill man ju leka, läsa och vara en bra förälder också. När kvällen kommer och de små förhoppningsvis susar sött i sina sängar så är man (jag då alltså) så trött att jag knappt orkar läsa en rad, än mindre skriva något genomtänkt. (Och det där som någon skrev någonstans att folk blir mer negativa på twitter på kvällen, stämmer verkligen in på mig.) Så det blir ingenting. Så jag tänkte lägga av. Fokusera på mina återupptagna universitetsstudier (läser kulturvetarprogrammet) och på att försöka försörja mig som frilansjournalist.

 Men...i och med att jag börjat plugga igen så har Agnes börjat på dagis. Tack och lov för dagis! (missförstå mig inte, jag älskar så klart att vara med mina barn, men jag gillar också att göra annat, som att tänka läsa och skriva och det är väldigt svårt när man är mammaledig (vet att Kajsa Ingemarsson skrev en bok under sin mammaledighet men för mer normal(in)produktiva människor som jag själv är det liksom fullt upp), så är det bara). Men nu känner jag hur jag börjar bli mig själv lite mer igen. Inte "bara" mamma-Anna. Plötsligt finns det lite tid att fundera över saker som att det är lite underligt att Prada och Louis Vuittons kollektioner så ofta är synkade i stil, att Dr Martens är mycket vanligare i Göteborg än i Stockholm, att min egen garderob svämmar över av oanvändbara plagg som jag köpt för någon som är jag fast som lever ett helt annat liv, i en helt annan kropp, och annat livsviktigt.

Så..
Jag fortsätter nog ett tag till. Tar nya tag. Ni vet, nystart på det nya året. 2012 skall (liksom 2011, 2010, 2009 etc.)bli året då jag blir framgångsrik och vältränad,-)

Jag fiskar inte efter beröm men lämna gärna en kommentar om du tycker att något med bloggen är bra eller dåligt.

Monday, January 16, 2012

Basar Under

Det kom et mail om ett nytt koncept:
"Idag presenterar vi äntligen vårt nya koncept. Under hösten/vintern 2011 har vi arbetat hårt för att skapa ett kollektivt basar under, som nu anordnas tillsammans med flera nya aktörer. Vi har fått ihop ett gäng brinnande, drivna och erfarna människor och satt ihop ett helt nytt upplägg. Basaren är från och med i Februari en föränderlig marknad där den ena helgen inte är den andra lik. Vi är stolta att nu presentera upplägget. Läs mer om varje enskild basar här på hemsidan under fliken ”om oss”. "


Original Style Första lördagen i månaden huserar vintagemarknaden – Originalstyle på basaren. Här samlas stadens bästa vintage för såväl inbitna entusiaster som för den som vill ha något extra unikt, Härlig stämning och enastående plagg. Start 4 feb!

Konstbazar Andra helgen i månaden är det en enda stor konstbazar på Basar Under. Ett tjugotal konstnärer, illustratörer, fotografer och skulptörer kommer att ställa ut och sälja sin konst på plats. Start 11-12 feb.



Bargain Marketär kombinationen av kläder och klubb miljötänk och återbruk står på agendan.  Låt dig inspireras av människorna här, skaffa dig en ny garderob och dansa in ditt fynd till en dj-akt. Bargain Market arrangeras var tredje helg i månaden, med start 18-19 feb.


Lokal78 är en plattform för kreativitet. En plats för dig att inspireras, knyta nya kontakter och utveckla intressen. Genom utställningar, workshops och spelningar erbjuder Lokal 78 dig att både delta och uppleva. Tredje fredagen i månaden, med start 17 feb.



Feedmybaby Designmarket är en skön, avslappnad mötesplats med annorlunda uttryck, musikakter och nyskapande design. Anordnas fjärde helgen i månaden. Start 25-26 feb.


FeedmybabEvent 

Visst verkar det intressant?!