Kläddagboken - Kulturkoftan

Gårdagens kläder:

Jag gillar ju prydliga klänningar med den just nu oerhört populära kragmodellen "peter-pan-krage". Det vill säga en ganska stor (kan vara mindre också tror jag) med karakteristiskt rundade hörn. En flickskolekrage helt enkelt. Nu är ju inte jag någon flickskoleflicka. Jag går i och för sig i skolan men flicktiden måste nog ses som över. Jag är ju 30 år och har två barn. Så för att balansera den där flickigheten så måste resten vara av det lite grövre slaget. (Jag är i och för sig helt för att man klär sig som en flicka hela livet) Dr martens är de perfekta skodonen för detta ändamål. Jag har plockat fram mina gamla från 1996 (ca) och trivs numera med deras klumpighet. 

Koftan är ett av få mellandagsreafynd (fynd med tanke på vad den kostat i alla fall). Den är väldigt ullig och luddig och härlig. (lite väl ullig visade det sig senare när jag min klänning, min nya duffelcape och mina ögon var fyllda av små små trådar...)Mitt första plagg från danska Malene Birger. Inget märke jag känner att jag identifierar mig med men just den här koftan blev jag väldigt förtjust i. 

På föreläsning igår kom begreppet "Kulturkofta" på tal. En kulturkofta är enligt Språkrådet:

" en person som är intresserad av kultur. Uttrycket tycks användas både positivt eller neutralt om belästa, konstintresserade, intellektuella och som invektiv om kulturkonservativa, opportuna kulturpersonligheter som tillhör medelklassen och etablissemanget. "

Jag antar att ordet kommer från att den här gruppen människor har en förkärlek till koftor som klädesplagg. Och där satt jag på nästförsta raden i aulan, på en föreläsning på Kulturvetarprogrammert, iklädd min nya luddiga (kultur)-kofta och trodde att jag var lite unik.