Bättre lycka nästa gång

Åh vad jag älskar loppis, men åh vad jag avskyr besvikelsen när man kommer för sent och inte hittar nåt.



Idag var det årets stora loppis i Mjöhult. Av erfarenhet vet jag att bilkön brukar ringla sig lång och att det gäller att vara tidigt på plats bland alla Skånes proffsfyndare. Men trots planering med tidig lunch och barnpassning blev vi lite sena och missade öppningen. Tio minuter efter insläpp är det så trångt att man knappt kommer fram till borden.



Och trots att jag egentligen inte var på jakt efter något särskilt så blev jag besviken på min egen insats i årets stora loppisjakt.



Handlade gjorde vi såklart ändå och kör nu hem med en liten låda full av skräp.
Kläder och textil har jag redan fullt av kassar med från andra loopisar så jag fokuserade på skålar krukor och sånt.



Blev en skabbig docka till Hedda och lille Skutt till lilla Agnes-nåt måste de ju ha.



Efter en timma går strömmen åt andra hållet.

Bättre lycka nästa gång....

Posted using BlogPress from my iPhone

Gult är inte fult

Det är som sagt loppisshopping som gäller under vår Skånevistelse. Igår besökte vi Framtid som är en jätteloppis här i Helsingborg. Jag handlade massor där när jag hade butiken och saknar verkligen att kunna åka dit ofta ofta, för det måste man om man skall göra fynd.



Det gäller att hänga på låset vid öppning klockan tio. (öppet måndagar och torsdagar) Här finns allt man jan tänka sig, jag går direkt på kläderna och kan inte riktigt vänja mig vid att bara handla till mig själv. Det blev inga jättefynd igår men de här skorna är jag väldigt nöjd med:



Och en prickig blus



Och två syböcker som jag hoppas skall ge inspiration den dag jag får tid att sy lite.



Och lite annat smått å gott. Idag var jag en sväng på Loppan i Höganäs igen. Kom hem med en Gustavsbergsskål:



Och flera små kragar att sy på tröjor och klänningar eller bära löst. De är dock rätt små och jag misstänker att de är anpassade till barnplagg, men de jan säkert funka till vuxna jag ändå.









Fina va?
Och så slutligen:



Ett gult regnställ. Det är unte goretex, det andas definitivt inte och det är tveksamt om det håller regnet ute, men det kostade en tjuga och gult är inte fult.

Posted using BlogPress from my iPhone

Lopp lopp loppan

Vi är i Skåne och nu är det sommar på riktigt. Jag har besökt Loppan i Höganäs som jag alltid gör när vi är här. Blev en hel del fynd. Långkjolen ovan vill jag ha i höst med luddig stickad tröja till. 70-talsblommönster på svart bakgrund är fint.



Hittade fler kjolar, trots att det är det sista jag behöver just nu, har säkert köpt 10 i vår.



Plisserad röd.



Somrigt gul.



Brun i skinn i lite längre modell. Till knäet ungefär.



using BlogPress from my iPhone

En solgul sommarklänning inför framtiden

På Tomtebogatan i Stockholm finns en mycket trevlig Secondhandbutik. Den heter Ayla Danielle och Kristina och blandar nya ofta väldigt lite använda designkläder med vintage. Ayla som äger butiken har länge jobbat i modebranschen och får hela tiden in massor av godbitar från sina fashionabla vänner. Ofta kan man hitta säsongens plagg från märken som Dagmar och Rodebjer. Priserna är lika trevliga som Ayla själv.


Jag handlade för framtiden. Kunde inte motstå denna solgula sommarklänningen trots att den var för liten. Men det kommer ju en tid inom inte alltför lång framtid då jag inte behöver ha plats för två mjölkmaskiner längre, och då kommer den i alla fall att passa upptill. Den snäva midjan kräver dock lite mer arbete i form av mer ren fysisk ansträngning och betydligt mindre av glass och choklad.



- Posted using BlogPress from my iPhone

När jag inte kan sova

Brukar jag tänka på kläder.



Jag tar fram en bild i huvudet på något snyggt jag sett, som modereportaget ovan i senaste Jalouse. Sen tänker jag på möjliga plAgg i min egen garderob och så blir jag lugn och trött och somnar.

Jag gick en mental träningskurs en gång. Temat var "våga tala" och fokus var på att övervinna rädslan att tala inför andra-något som jag då upplevde. I kursen ingick avslappningsövningar. En del i dessa var att visualisera en plats där man känner sig helt trygg och lugn. Tanken var nog att det skulle vara en verklig plats. Som i barndomshem era kök, i en hängmatta på landet eller liknande. Minns inte vart jag lät mina tankar föra mig då, men inser nu att min avslappningsplats finns i modet. I drömska bilder med starka färger i ett fantasiland där naturen tar plats. När jag vill slappna av gör jag det med ett modemagasin eller i min egen klädfantasi.

Bloggar och internet dock har inte alls samma avslappningsfunktion för mig. Jag blir snarare stressad och får lite ångest. Visst finns det guldkorn men oftast stänger jag datorn varm och alt annat än lugn.

Papperstidningarna inbjuder till lugn och långsam läsning medan datorskärmen får oss att skynda genom texten. Ständigt i jakt på nya intryck.

Jag älskar internet och allt vad det innebär för modet men jag vill aldrig vara utan mina magasin.

God natt
- using BlogPress from my iPhone

Södershopping

Andra åker till junibacken och annat barnvänligt, jag drar runt mina små tjejer på shoppingtur. Häromdagen gick det över all förväntan. Hedda var på strålande humör och sprang runt bland klädstängerna. Agnes sov. Och jag hittade en ny favoritbutik på Bondegatan; Geronimo. Kändes som att komma hem.





Provade den här sötnosen från ekologiska märket Annie Greenabelle. Men kände mig tyvärr inte helt bekväm med ärmlösheten.





Utöver Annie Greenabelle, camilla norrback och annat fint har Geronimo skor från Jeffrey Campbell och väskor från Cambridge Satchel company.





Och fina prickiga shorts från danska Edies eyes.




Blandade smycken.




Massor av blommor.




Drömskorna från Jeffrey Campbell. Inte så passande klackhöjd för barnvagnspromenader dock. Men snygga. Om jag hade jobbat på kontor  eller gått i skolan hade jag velat ha dessa till plisserad knälång kjol och vit blus med peterpankrage. Kanske hade blivit lite för preppy i och för sig, men snyggt.





Geronimo och jag delar inte bara klädsmak. Favoritmagasinet The Gentlewoman låg och glänste. trots min totala förälskelse i denna lilla butikspärla blev det inget köp. Men jag lovar att jag kommer att återkomma. Hoppas hoppas bara att butiken får finnas kvar. Jag vet hur tufft det är i butiksbranschen, särskilt om man har lite ambitioner och inte vill ta in samma märken och plagg som alla andra. Hoppas på webshop snart.

Efter Geronimo blev det pannkakor på cafe String. Cafeet som fick mig att vilja flytta till Stockholm när jag gick på gymnasiet och besökte huvudstaden med en vän vars pappa skulle ställa ut leksaksbilar på Älvsjömässan. Vi hjälpte till i montern på dagarna och utforskade söder på kvällarna. Bodde på Zinkensdamms vandrarhem och jag blev kär i Söder. Alla var så snygga och inspirerande. Vi såg The Bear Quartet på Hannas källare och jag tittade nog mer på alla snygga coola tjejer i publiken än på bandet.

På Bondegatan ligger även min väninna Cissis färgglada butik Cissi och Selma (webshop). Här blandas nya retro inspirerade plagg med plagg sydda i vintagetyger och rena vintageplagg. Fokus är klänningar och mönster och en väldigt positiv inställning. Plagg som man blir glad av helt enkelt.




Personligen är jag inte så förtjust i just 60- och 70-talsmönster, men här finns även annat. Jag gick hem med en fin rosa småblommig klänning från märket Nanajit som syr nya plagg av gamla tyger.

Bild från Cissi och Selmas webshop

Perfekt för varma sommardagar. Kanske blir det en outfitbild så småningom. 

Nya plagg av gamla tyger är ju toppen när man vill konsumera lite mera miljövänligt. Från samma märke finns den här klänningen som jag tycker är väldigt fin.

Foto: Cissi och Selma

En udda fågel i fönstret

Fick en väldigt fin present häromdagen, en ljusstake från Odd birds. Har länge suktat efter deras lampor och det visste min väninna.





Inspirerad av ovanstående har jag själv limmat ihop ett litet fågelfat av loppisdelar.




Lite andra loppissaker i vårt köksfönster; fick tjata mig till solfjädrarna som egentligen inte var till salu. Pillerburken har texten Pil. Gutti ai... Någonting som är bortskrapat.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mode hjärta PR=Styleby

Sanna Samuelsson, kvinnan bakom bloggen Black and Beyond, är ny moderedaktör på Nöjesguiden och plötsligt finns en anledning att återigen börja plocka upp gratistidningen när tillfälle ges. Sanna ersätter Michaela Forni som är en trevlig tjej men sådär särskilt vass skribent kan hon inte anklagas för att vara.  Sanna Samuelsson däremot börjar sitt nya jobb med att bland annat träffsäkert beskriva vad som är nya glansiga magasinet Styleby's problem. Att det är en tidning om att göra en tidning.

 "Det verkar inte vara innehållet som räknas, utan hur innehållet ser ut. Att det finns innehåll. Att man gör något som kan fångas på bild." Att intervjun med Karl Lagerfeld handlar mer om att Elin Kling intervjuat Karl Lagerfeld än om Karl Lagerfeld. Och jag håller verkligen med. Till vissa delar är Styleby en snygg och inspirerande svensk version av danska Cover; som i intervjun med konstnären Sara-Vide, Kentgitaarristen Sami Sirviös intervju med Britta Persson och med inspirerande snyggt och personligt klädda människor från "gatan", men  sen plötsligt handlar allt bara om Elin Kling igen.  Jag har absolut ingenting emot Elin Kling, jag vet att hon är snäll, jobbar hårt och hon kan verkligen klä sig snyggt, men jag drömmer inte om att vara Elin Kling. Och för att riktigt uppskatta Styleby som måste man nog göra det. Man måste vara intresserad av Elin Kling i första hand och mode i andra.

Sen är det den andra grejen med hela den här lilla svenska modevärlden. Att ingen riktigt vågar kritisera, eftersom alla är så beroende av varandra för att få jobb. Sanna skriver i sin första krönika; " Jag kommer inte att skriva om ett märke bara för att få sitta längst fram på visningen sedan. Jag kommer inte att skriva om produkter i utbyte mot att få gå på pressfrukostar. " Jag tror inte att särskilt många av våra framgångsrika modeskribenter skulle erkänna att de gjorde så heller, snarare förneka. Men - jag tror att de ändå, antagligen oftare än vad de är medvetna om, censurerar sig själva för att inte riskera sin plats i den inre mode-hjärta-PR-kretsen.

På nöjesguidens hemsida kan man läsa en kort intervju med Sanna där hon säger:

Din första krönika kan sammanfattas som en enda stor pik mot svensk modejournalistik, där du ratar pressfrukostar och fjäsk med modeföretag i hopp om att få sitta längst fram på modevisningar, är det så illa som du målar upp det?

– Det är inte menat som en pik, utan mer som en programförklaring för mig personligen, haha. Det är ju allmänt känt att modejournalistiken har problem med lojaliteterna och att den alltid haft det. Men jag tror att i och med att bloggarna, som ofta är oberoende från början och inte knutna till någon tidning, har fått så stor makt i Sverige, blir kanske problemet mer akut här.

Bloggarna är ju beroende av att få gå på visningar för att kunna visa för läsarna att de suttit på en viss rad, fotat en viss kjol, pratat med en viss designer osv. Eller bara att de blivit bjudna på ett rosémingel. Det handlar om att ha ett åtråvärt liv. Och om man sitter hemma och äter en ostmacka framför datorn istället... Jag förstår att det inte är så mycket att blogga om. Men missförstå mig rätt nu, jag har inget emot bloggare. Jag är själv en.

Men jag vill testa om det går att hålla sig borta från det där beroendet av PR och företagens goda vilja. PR kan ju fungera som informationskälla, men man måste kunna hålla sig kritisk till det och ärlig mot sina läsare, vilket inte alla verkar kunna göra. Dock att vissa gör det jättebra, för det finns ju ändå många bra modejournalister i Sverige, jag säger inget annat! Jag vill bara hjälpa till med att höja den där ribban några ljusår.

Modemagasinen och PR-byråerna lever i symbios. Detta beskrivs även i Elsas värld, Sofi Fahrmans andra bok i serien om modebloggerskan Elsa. Hur Elsa är beroende av att att en bra relation till de största PR-byråerna för att få material till sin blogg, och hur byråerna i sin tur är beroende av Elsa för att få uppmärksamhet kring sina varumärken. För ett tag sedan debatterades det hela litegrand, till och med i DN, hittar inte/hinner inte leta efter artiklarna nu tyvärr.

Styleby visar i alla fall tydligt var de står. I senaste numret görs hemmahosreportage på PR-byrån Patriksson. Där Linn Gustafsson, Elins vän, som tidigare skrev den omåttligt populära bloggen; Linn, jobbar. PR-konsulterna inom modebranschen blir kändisar vars stil man kan sno och tidningen gör ännu ett snurr kring sig själv. Allt handlar om Elin och hennes kompisar, deras snygga kontor och drömmen om drömlivet. Att Levis Curve-jeans är en stooor finansiär är tydligt då man inte får öppna tidningen utan att först kolla in deras annons. Att jeansen sedan sitter på en och annan rumpa i det redaktionella delarna av tidningen kan nog inte vara en slump. Styleby säger det inte rakt ut men de försöker inte heller dölja hur tätt sammankopplade de är med PR-maskineriet och bör väl därför ha en eloge för sin (nästan)ärlighet i alla fall.

Återigen kan man konstatera att modemagasinen inte är en plats för någon som helst kritik mot branschen eller modet i sig, utan att de framförallt är kommersiella företag som existerar för att vi som läser skall köpa kläder. Och det gör väl kanske ingenting. Men man skall veta det. Men mode är utöver en jätteindustri också en kulturyttring och borde därmed behandlas som sådan. Shopping och konsumtion är bara en sida av modet som fenomen. Det finns så mycket mer än shopping att diskutera och filosofera över. Eftersom modetidningarna inte kan/vill så måste dagstidningarna och andra icke renodlade modetidningarna göra det. Därför är Nöjesguidens val av moderedaktör väldigt lyckat. Därför hoppas jag att mode snart har en självklar plats på kultursidorna i DN, Svd och andra dagstidningar och inte bara som lättsamma shoppingtips i söndagsbilagorna.

Inte ens Kate Moss lyckas jämt

Det känns skönt på något sätt. Inte skadeglädje, bara lättnad.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Kate moss har gift sig

Sist på bollen som vanligt, men måste ändå kommentera att hela världens favoritmodell och modeikon Kate Moss var väldigt snygg i sin Gallianodesignade bröllopsklänning.

Tror att många kommande brudar kommer att inspireras av Kate när det är dags att välja klänning. Gillar vintagekänslan, att den är mer benvit än kritvit, enkel modell med avancerade paljettbroderier. Väldigt Kate Moss. Och det är väl just det som gör henne till vår tids mesta stilikon - hon är alltid stilmässigt konsekvent. Lite rock, lite romantik, lite vintage.

Jamie Hince duvblå kostym från Yves Saint Laurent by Stefano Pilati var också stilig. Hoppas att många brudgummar väljer färg när det är dags att gifta sig. 

Jag brukar sällan intresera mig för bröllop och allt där omkring. Tillhör absolut inte skaran av tjejer som sedan barndomen drömt och fantiserat om denna sitt livs stora dag, men när jag ser den här bilden måste jag erkänna att jag blir lite sugen. Men om håret skall vara sådär lagom lågt och bohemrufsigt får vi nog vänta ytterligare några år...

Och inte att förglömma. Valet av bröllopsklänningsdesigner är inte helt oprovocerande i modevärlden. galliano har fått sparken från både Dior och Galliano efter påverkad av både det ena och det andra  ha ropat saker som att han älskar Hitler och annat naziinspirerat åt ett par på en restaurang. Många tar tydligt avstånd. Andra stöttar Galliano som själv är mycket ångerfull, och säger att han är allt annat än antisemit. Att han genom sitt designarbete alltid jobbat mot fördomar och intolerans, vilket han själv varit utsatt för. Händelsen på restaurangen har han inget minne av men "skyller på" sitt beroende av sömnpiller, alkohol och valium. Galliano är på botten - Kate Moss hur otroligt det än må vara, är alltid på topp.

Sommarlov

Men inget badväder. Villalivet är skönt men nu vill jag se lite folk. Tar med mig barnen till stan iklädd:



Tröja från Indiska och kjol från Monki.


Mohedaträskor och vintageväska.





Små väskor is the shit. Bara det nödvändigaste får plats. Ingen onödig tyngd.