Opening ceremony har för första gången gjort en resort-kollektion. Inspirerad av musikfestivaler och blommande grenar är kollektionen en bohemisk och färgstark mix av mönster. En blandning av 60- och 70-tal och typiskt OC-coolness. För att fira att det är kaninens år har de även gjort en kanintröja. Jepp, äkta kaninpäls var det här. Jag som trodde att de urbana ubercoola OC-kunderna på Manhattan hörde till den lite mer medvetna människosorten, som helst inte vill bära döda djur på kroppen. Men men, står det Opening Ceremony i nacken är det kanske okej. Tröjan är ju snygg. 

Men snyggast är bilderna av fotografen Tim Barber. Lite likt Tim Walkers  höstkampanj för Mulberry har modellen placerats framför en blomfylld bakgrund. Så enkelt och så snyggt. 

svårburen topp, men snygga flares

Enkel vit klänning som blir 60-talschick med blå kavaj.

får mig att tänka på Duffy.

Hippiefestivalvibbar

gillar färgen

så snyggt med blomman i mitten bakom

bakgrunden snyggare än klänningen

gillar skorna

favoritbilden och favoritkoftan

60-tal, chanelkänsla

snygg kläning

som är ännu snyggare bak

vacker bakgrund, inte så fin jacka

Tror att jag skall sno idén när jag inte orkar/ har tid att bege mig ut i naturen och fota dagens...

Motvillig i turkost

vintage cardigan, mini for many dress, H&M trousers

 Jag vill gärna visa mina kläder när jag känner att jag fått till det. Och jag vill gärna visa mina kläder i en miljö som förstärker känslan jag vill förmedla. Men jag önskar att jag själv slapp vara med på bild. Trots att jag inte missat en enda säsong av Top Model kan jag verkligen inte posera. Jag tar tusen bilder och ändå är det den där jag helt motvilligt lägger armarna i kors i väntan på att självutlösaren skall klicka till som blir den bästa. Någon som är sugen på att hoppa in som dagens-outfit-body-double?

Koftan är min nya varje-dag-favorit-kofta. Inköpt på loppan i Höganäs för några månaders sedan. Skulle tro att den är från ca 1987 kanske. Stor och skön. Stickad i mjuk bomull med lite noppor i. Förskräckligt ful enligt många, men jag älskar den. Särskilt färgen, riktigt lysande turkos.

1987 var jag sex år och handlade på postorder. Eller mamma handlade åt mig så klart, men jag kommer väldigt tydligt ihåg den förväntansfulla känslan av att sitta med katalogen, Ellos var det kanske, och välja plagg inför nya säsongen. När jag var sex år älskade jag turkost, eller mintgrönt kallade vi det då. Det är kanske inte riktigt samma färg men nästan. Jag hade en mintgrön cykelhjälm modell hockey, mintgröna mjukisshorts och mintgrön musse pigg-t-shirt. Kände mig precis lika fin då som jag gör nu i mina mintgröna kofta.

Grannarnas kalas är slut

Om man hade bott i New York...

Hade man kunnat gå på Sampla Sale hos Opening Ceremony. Det hade varit trevligt, men det är inte därför jag visar bilden, utan för att jag tycker att den var väldigt snygg och påhittig.

I skogen med Mullbery och Tim Walker

Vårens hortensiespäckade Mulberrykampanj fotograferad av fantasimästaren Tim Walker var fin, men höstens är snäppet vassare. Tror att Mulberry gjort ett mycket bra val när de anlitade Tim Walker för att skapa en värld kring sina preppy ytterplagg och väskor. 

 En värld bestående av fåglar, ägg, löv och fjädrar. Ett gigantiskt fågelbo i ett gammalt hus, som bebos av den där intellektuellt snygga tjejen som man vill vara. Hon som är naturlig, tillbringar förmiddagarna i skogen och får rosig hy, läser lite poesi och är snäll. Flickvänstjejen.

 Samtidigt som jag är medveten om att det är en noga uttänkt strategi. Branding. Varumärkesbyggande av ett stort företag, för att öka omsättningen så faller jag pladask.  För jag är målgruppen. Inte lite grand utan 100%. Jag är/vill vara precis den där tjejen som Mulberry riktar sig till.

Tjejen som ser sig som oberoende, lite alternativ, som tycker att Alexa Chung har en skön stil. Som gillar mode men inte vill vara flashig eller utstuderat sexig. Som tycker att bibliotekarie verkar vara ett snyggt jobb och som red när hon var yngre.

Om jag vore rik skulle jag definitivt köpa en Mulberrykappa/jacka till hösten. Och fylla på med fåglar i hemmet.

Nu läste jag precis hos Hotspot att "Folk *hatar* det på tfs (det ifrågasätts till och med om det VERKLIGEN kan vara den riktiga kampanjen). Jag tycker att det är något av det bättre man sett från Mulberry. Ha ha, typiskt. Lookbook-känsla, inte kampanjigt nog, är kritiken och det är kanske just det jag gillar. Att det inte är för sagovärldsrealistiskt (motsägelsefullt?!) som Tim Walkers bilder för det mesta är."


Om tyckarna på tfs inte gillar den så är kombon Mulberry+Tim Walker kanske inte så lyckad i alla fall. Jag tycker att det känns väldigt Tim Walker och väldigt Mulberry och vldigt snyggt och inspirerande, men så är jag ju också väldigt svag för kollage, fåglar, gamla tapeter och hästtavlor så det är kanske inte så konstigt. Och jag tror att de kommer att få/har en fanclub med mig. Men jag kan också tänka mig att vi som gillar det inte är de bästa kunderna pga för dåligt med cash;-)

Sommarstugesorg och en rutig spetsgardin

Jag är romantiker och därmed väldigt sentimental när det gäller gamla grejer, kläder och särskilt hus. Berättade ju att jag bevittnat rivningen av en liten sommarstuga här i området. Här kommer fler bilder. Vet inte vem som köpt tomten, men gissar att det inom kort kommer att byggas ett praktiskt och stilrent nyfunkishus. Inget ont om dem, de är verkligen - praktiska, men i min värld är en liten rutig spetsgardin så mycket trevligare. Varför vet jag inte riktigt. Det är ju bara tyg egentligen. Men kanske är det tanken på den lilla tanten som eventuellt satt upp gardinen. Som kanske köpt tyget och sytt den själv och lagt ned sin själ och kärlek i det lilla huset.  

När rivaren hade paus passade jag på att kolla runt lite i bråten på jakt efter något att "rädda". Och där, bakom en bit vägg stod en sådan där fransk glaskula med plastblomma i som jag tydigen samlar på. De är superkitchiga och egentligen skall det vara vatten i, så att blomman ser mycket större ut. Men de är alltid trasiga. Två stycken fanns det. Så nu har jag fyra.

 vackert och sorgligt