Saturday, April 30, 2011

I Helsingborg

Skiner solen. Vi strosar och fikar.



På café Annorledes.












Jag har prickig tröja och puderfärgad kjol och vintagebäska. För mycket blåmärken och för lite solbränna för att gå barbent.



Hedda har loppisfyndad suoerkitchklänning och nya adidas. Jag är lite avundsjuk.




Friday, April 29, 2011

Nostalgi

Rotar bland gamla grejer och hittar mina gamla Darlingtidningar.



Längtat efter att läsa och se om jag tycker allt är lika bra ny som jag tyckte då.
Hittade också bild på mig som lika liten som Hedda är nu.



Vi är rätt lika min äldsta dotter och jag.



Och så har jag ju lovat att visa kjolarna från Monki.



En mycket stark fördel med polyester är ju frånvaron av skrynkel. Passar mig fint som aldrig hinner stryka.

Wednesday, April 27, 2011

Om barn och shopping

Jag är hos mina föräldrar i Landvetter utanför Göteborg. Idag gav jag mig på att ta bussen in till stan med båda barnen i en riktigt kass tvillingvagn som bor här. Upplagt för katastrof men dagen förlöpte ganska bra. Jag lyckades hålla alla humören i schack med mat och sömn i rättan tid. ( att ha barn handlar till väldigt stor del om just detta). Vi åt korv glass och bytte blöjor på Hemköp. Åt lunch i solen och gungade. Och besökte två affärer. Monki som kommit att bli en budgetfavorit. Köpte två likadana kjolar i olika färg. Den är kort men inte jättekort, vippig med resår i midjan=skönt. Smickrande modell. Dubbla lager polyester. All denna polyester är det enda negativa jag kan komma på med monki just nu. Men i kjol funkar det ju rätt bra. En svart och en puderfärgad blev det. Jag har så himla många (secondhand) blusar och behövde hitta en bra baskjol att ha till. Succé.

Att ha barn är att aldrig vara ensam. Man har alltid med sig sina små polare, på gott och ont. Agnes är lugn.
hon bryr sug inte så mycket. Fågelkvitter eller bilbrus verkar kvitta bara hon slipper vara hungrig. Hedda ställer lite högre krav. Jag älskar ju att gå på stan, kolla folk kläder och butiker. Hedda älskar att gunga och att ta upp Sten och grus från marken.

Upptäckte av en slump att weekday monki etc har en outlet i Göteborg: cirkus sale. Billigt från början kostar nästan ingenting. Hittade inget. Men ett tips är det. Ligger på rosenlundsgatan på hörnet mot esperantoplatsen.

Imorgon skall jag visa kjolarna. Hade velat kolla myrorna vid järntorget också men det blev lekpark istället. Man får ju kompromissa om alla skall vara nöjda.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tuesday, April 26, 2011

Det hänger på håret

Glad påsk i efterskott! Här kommer inga bilder på sol, godis och ägg trots att det är vad de senaste dagarna varit fyllda av. Misstänker att man kommer att bi lite besviken när den här sommarvarma våren övergår till vanlig vår, med kyla regn och rusk. (Man kan ju likosm inte baara njuta nu eller hur? Jo det kan man. )

Jag är i barndomens Landvetter hos mina föräldrar. Idag har jag enligt planen träffat flera av mina barndomsvänner med sina bebisar. Och så har jag sprungit på lite andra gamla gymnasiebekantskaper. Delade känslor. Det är plötsligt så längesedan allting. Börjar glömma folks efternamn och hur var det nu, var vi klasskamrater eller gick du i parallellklassen?  Fast mest kul. En av dem kände inte igen mig först.
-Du har såkort hår, sa hon. Och det stämmer ju. Fast kort har det har det varit de senaste 10 åren egentligen. Det var 11 år sedan jag tog studeneten i långt lockigt hår. För ett litet tag sedan fyllde jag 30. Området där vi hade hästar är täckt av stora villor, och trädgådarna är helt uppvuxna för det var inte ens nyss de anlades. De senaste åren har gått så himla fort. Antar att det har med företagandet och barnen att göra och misstänker att det kommer att rulla på ännu fortare nu när milstolpen 30 passerats.

jag var en helt annan person då med mitt långa hår. Men efter den obligatoriska ryggsäcksresan runt Asien hade det blivit så slitet och tunt att ett rejält klipp var på sin plats. Dessutom hade mitt livs första riktiga kärlek dumpat mig och alla vet ju hur effektivt ett drastiskt frisyrbyte är för att gå vidare efter hjärtesorg.
Sedan dess har längden varierat men riktigt långt har det aldrig blivit igen.

Nu är min korta frisyr alldeles för lång och amningen gör den platt. När håret är ledset är jag ledsen. Vet inte vad jag skall hitta på. Det är samma sak varje år. På våren vill jag ha långt hår som blekts av solen. Lite surfigt romantiskt ni vet. På hösten vill jag vara preppy och fransk med skarp page och lugg. Det går inte ihop. Så frågan är nu om jag återigen skall ge mig på att försöka spara, eller om jag bara skall acceptera att jag trivs bäst i kort. Ni hör ju, jag har redan bestämt mig.

När jag var yngre, ungefär 21var jag lite besatt av skådespelerskan Shannyn Sossamon. Jag samlade inspirationsbilder i en mapp på datorn och hon var med på nästan alla. Jag gick till och med på bio själv bara för att se filmen 40 days and 40 nights som var lika dålig som Shannyn snygg.

Jag tog med mig en bild på henne till frisören och har aldrig varit så nöjd med en frisyr. Tyvärr hittar jag inte just den bilden nu, men frisyren liknade den ovan fast med kortare lugg. Visst är det alltid lite pinsamt att ta med sig en bild på en riktigt snygg kändis när man skall klippas? Jag tror ju inte att övriga kroppen kommer att omformateras i samma utsträckning som frisyren men frisören kanske tror att jag tror det. Att jag inte förstår att hur mycket eller lite jag klipper kommer jag inte att se ut som Freja Beha eller Nathalie Portman (jag har tagit med bilder på dem också).

Nu skulle jag lägga till lite fler hårbilder här men det funkar tyvärr inte på denna dator som inte är min egen. tröttsamt detta när det inte fungerar. Får återkomma i ämnet.

Tuesday, April 12, 2011

Hallå där

Inser att det gått flera dagar sen jag bloggade sist. Det vardagliga har helt tagit över. Jag har varit sjuk, Hedda är sjuk och Agnes är sjuk. Vardagen svämmas över av snor och tårar, och jag hinner inte tänka, än mindre skriva något vettigt. Men vi har det bra, myser, lagar mat, fixar och städar. Ibland får man helt enkelt bara vara. Ibland är vardagen tillräcklig.

Thursday, April 07, 2011

Hopp om framtiden

Kände att det blev lite väl deppig och allvarlig stämning här på bloggen nu. Bara för att det är dåligt för miljön att överkonsumera kläder betyder inte det att man inte kan fortsätta att låta sig inspireras av vackra plagg och foton. Men istället för att gå direkt och köpa kopian hos H&M, Lindex eller Zara kan man ju :
1. Börja med att inventera garderoben och se om man har något liknande som kanske med enkla medel kan bli ännu mera likt det man är ute efter.
2. Leta secondhand och vintage. Många trender går ju igen och det mesta har gjorts förut.
3. Om man absolut måste ha något nytt så kan man välja att stötta en mindre designer. Gärna någon som producerar ekologiskt/människorättvist, men även vanlig produktion hos ett litet företag är nog mindre skadligt för miljön då det inte handlar om sådana mängder plagg. Dessutom får produktionen ofta kosta lite mer och då är det större chans att hänsyn tas till både de som jobbar och till miljön.
4. Stå över och känna hur det känns att hoppa över en trend. Begäret lär försvinna med tiden ändå.

Idag inspireras jag av:

Är du som jag Tim Waker-fan får du nog ta och investera i senaste Vogue UK. Fins bilder med ränder. Absolut inte ett av hans bättre fotoreportage men ändå ack så fint. Jil Sanders vårkollektion syns överallt och det är inte konstigt. Sista klänningen är ju väldigt stilig. En nästan klassisk sjöjungfruaftonklänning, fast i bredrandigt. I tidningen finns även en intervju med Raf Simons. Och som om inte det vore nog, de har även lyckats klämma in ett reportage om systrarna Mulleavy. Både foton och intervju. Summa summarum alltså riktigt bra nummer av Vogue UK. 

På tal om Vogue så har tydligen nytillträdda chefredaktören Emanuelle Alt på Vogue Paris sagt att det blir mindre bröst i tidningen framöver. Minns inte var jag läste det så kan inte länka. men det låter ju lovande. Kanske är det fler än jag som börjar tröttna på tuttar...

Och på tal om Emanuelle Alt så innebar ju hennes nya jobb att hon inte längre kunde vara chefstylist på modehuset Balmain. Balmain som nu förlorat sin designer Christophe Decarnin på grund av att han är deprimerad. Tillsammans gjorde Alt och framförallt Decarnin Balmains rockiga och slitna look till succé bland framförallt Parisiska fashionistor. Trasiga t-shirts såldes för tiotusentals kronor men här hemma i Sverige har många uttryckt sin trötthet över det trashiga trasmodet (tänker främst på Rodeo faktiskt). Vem som tar över har jag ingen aning om men man kan nog räkna med en stor förändring i stilen. Var sak har ju sin tid och Balmain som vi sett det de senaste åren är nog slut. Hoppas på något fantastiskt. 

Mode och miljö

Det är verkligen mycket tal om kläder och överkonsumtion just nu. I gårdagens Svenska Dagbladet finns en artikel om hur det att vi slänger oerhört mycket kläder har blivit ett stort miljöproblem. (Utöver alla problem med produktionen av alla dessa plagg.) Vi kastar 8 kg per person om året. Plagg som säkert skulle kunnat användas av andra eller hade kunnat bli något annat. Till skillnad från plast, glas etc så finns inget återvinningssystem för kläder, vilket det borde göra.


I går var jag på Konsumentföreningen Stockholms medlemsmöte och seminarium om samma ämne. På mötet föreläste en rad personer. Bland andra  Berit Eldvik som är intendent på Nordiska Museet. Hon berättade om hur vi gått från att ha vårt eget får för att få ull och spinna tråd och ta tillvara på varenda liten tyglapp till att i dag handla nytt varje vecka. Hur ett klädesplagg på 1700-talet var en lika stor investering som en häst, eller jämförelsevis en bil med dagens mått. Som om vi idag endast skulle köpa haute couture kan man tänka sig. Viss skillnad. Hon visade bilder på plagg som i princip bara var lappar och lagningar. När en sidenrock blev för sliten, blev delar av den till en väst. Och när det till slut inte fanns mycket kvar av tyget användes det som trasor och som isolering. Inspirerande.

Modemanifestet syns och hörs också en hel del. På radio och i teve. Boken är egentligen inte så märkvärdig. (Jag har recenserat den här.) Att göra om plagg och att ha en konsumtionskritisk hållning till kläder är inte nytt, men vad som utmärker Modemanifestet är att uppmaningen denna gång kommer från en modejournalist verksam i den traditionella modevärlden. Att även modevärlden som brukar slåss med näbbar och klor för att få vara omoralisk och världsfrånvänd äntligen verkar ha fått ett samvete känns hoppfullt. Eller hur? Det är helt enkelt dags att inse fakta; vi kan inte fortsätta att konsumera i den här takten.

Gå in i ett köpcentrum, eller bara en runda på stan och titta in i alla butiker. Det är lätt att bli illamående över den enorma mängd plagg som hänger och väntar på att bäras hem till dig och mig i plastpåsar. Vart ska alla plagg ta vägen? Undrar hur länge vi skulle kunna klara oss utan att producera något nytt över huvudtaget?

I anslutning till seminariet fanns några dockor iklädda mer miljövänliga plagg. H&M hade till exempel plagg från kollektionen H&M consious collection. Plagg gjorda i ekologisk bomull och återvunnen polyester. Och det är väl bra. Men det känns också lite falskt. Varför inte producera allt så miljövänligt som möjligt?  H&M hänger ju med. Det är ju en av anledningarna till att de är så framgångsrika, de vet vad som händer och vad som ligger i luften. Självklart måste de visa att de är good guys. Att det minsann tänker på miljön. Men en liten kollektion med på sin höjd 20 plagg är ju ingenting jämfört med den inverkan resten av deras enorma klädproduktion har på miljön.  vad som måste ändras är ju tempot. det är klart att det är lite bättre att köpa en kavaj i återvunnen polyester än en vanlig, men allra bäst at avstå. Men även om H&M's miljövänligare kollektioner främst är PR-projekt så är det ju ett steg i rätt riktning.

Men i slutändan är det är vi konsumenter som måste ändra oss. H&M har ett ansvar för hur de producerar men som konsument har man också ett ansvar för vad och hur mycket man köper. Det är den enda makt du kan vara säker på att du har. Som före detta butiksinnehavare vet jag att det är kundens efterfrågan som styr tillgången. Det du vill ha (och många andra med dig) är det som finns i butiken. Så länge vi kunder inte bryr oss om miljön och om människorna som gör våra kläder behöver inte butikerna göra det heller. Men om vi börjar välja bättre kommer kedjorna att tvingas ställa om sin produktion helt och hållet.

Sunday, April 03, 2011

Plugghäst

Bok: Karin Boye; Till dig Glasögon: Vintage Väska: Cambridge Satchel Company Skor: second hand

Tuttar och andra begär






















I senaste numret av Jalouse finns förutom en väldig massa titts and ass, och ja, till och med framstjärt, ett väldigt fint moderepoartge inspirerat av Frida Kahlo och henns målningar.  Angående alla tuttar i tidningen måste jag säga att jag personligen är extremt trött på modereportage med den obligatoriska lilla tutten som sticker fram. Ja, eller i franska Jalouse och Italienska Muse som jag i övrigt älskar så är det snarare flaunting än peeping. Jag är kanske pryd men det inspirerar inte mig alls. Jag läser modemagasin för att bli inspirerad av styling, fotografi, färger, former och även till viss del märken. Men typiska "sexiga" bilder där en tjej bara står och åmar och kråmar sig tycker jag mest är tröttsamt. Det väcker allt annat än ha-begär hos mig. Ofta låter jag till och med bli att köpa en tidning(Muse tex) om jag tycker att det är för mycket bröst i. För mig handlar mode och kläder helt enkelt inte särskilt mycket om sex. I alla fall inte på ett så självklart vis. (får återkomma till änet i ett senare inlägg märker jag, för jag har massor av tankar om detta) Men det säljer väl kanske. Vad tycker du?

Åter till Fridabilderna...





Jalouse

Frida Kahlo

I reportaget fanns de här skorna:
som jag verkligen fastnade för. Somriga och ser sköna ut. Höjd men utan klack. Perfekt för mig som gillar att kunna gå långt (och det kan jag inte i klackar) Märket heter Robert Clergerie och är franskt. 
Letade på nätet och hittade att man kan köpa dem från Nordströms. Kostar ca 2000 kr. Förvånanvärts många amerikanska nätbutiker skickar inte internationellt, mäjligtvis till Canada, men Nordströms gör det. Sen får man ju nästan alltid betala tull också. Hur mycket har jag aldrig lyckats lära mig. 

Från samma märke finns även de här:
Som jag blev ännu mer förtjust i. ca 2700 kr. 

Det är alltså folklore och broderier i glada färger snarare än kvinnliga behag som skapar ha-begär hos mig. Men så var det ju det här med att tygla sitt begär då. Jag får ju inte shoppa mer nu.  I det här fallet är det ganska lätt eftersom jag inte har 2000+ kr för skor. Det svåra är ju att inte köpa 4 ggr 500 kr andra saker som man också vill ha fast kanske inte riktigt lika mycket. Utan istället avstå småshopping för att om någon månad eller två kunna köpa något riktigt fint. 






Loppissöndag







Grått söndagsväder lämpligt för loppisbesök. Vi åkte till Siggesta gård för att barnen skulle få titta på djur och föräldrarna handla på loppis.






Lite blommigt och prickigt till mig.






På siggesta loppis är det privatpersoner som hyr bord och säljer sina prylar. Här finns väldigt mycket barnkläder och den här kvinnan hade sorterat efter storlek och färg. Helt rätt. Men med fyra äldre kusiner att ärva från är barnkläder verkligen inget vi behöver.






Leksaker finns det också gott om. Annars som typisk bakluckeloppis. Prydnadsföremål, böcker, kläder och videoband.

Efter loppisen åkte vi till Bullandö Marina för att äta.






Ångrar att jag inte tog med stora kameran. Mystisk dimma.






Hamnen är så tyst när isen ligger och båtarna är på land.






Dagens klädsel:
Svart ullkappa, Dagmar
Blommiga kofta, Lindex
Randig klänning, secondhand
Kängor, minimarket






Friday, April 01, 2011

Fashion babies


Hedda prickar in vårens alla färgtrender på sitt egengjorda halsband. Klargrönt, lila, gult, rött och klarblått.




Agnes håller sig till en färg och väljer vintagekofta i citrongult.

- Posted using BlogPress from my iPhone