Vårfärger i vintertappning

Och så har Hedda fyllt tre år och äntligen fått en riktig prinsessklänning!




Agnes måste också vara med.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Om Stella Mc Cartney, köttet, fåfängan och att ställa krav

via alltid lika engagerade och engagerande Agnes B

Jag äter kött och jag köper lädervaror, men efter att ha sett den här videon funderar jag ganska starkt på att sluta med det. Eller, i alla fall se till att jag vet exakt var det jag köper/äter kommer ifrån och hur djuren behandlats.

Jag tror på konsumentens makt. I vår lokala Coop-butiken har till exempel utbudet av ekologiska och naturliga varor ökat rejält det senaste året. Inte för att handlaren plötsligt börjat känna ett stort ansvar för vad folk stoppar i sig utan för att det är vad folk efterfrågar. Allt fler har insett fördelarna med att äta naturligt. Bättre hälsa, bättre miljö.

När man ser filmer som den här ovan (om man ens orkar göra det), eller andra om köttindustrins råa brutalitet så är det lätt att känna att ens egen påverkan inte tjänar någonting till. Att det är meningslöst att ändra sitt beteende eftersom alla andra ändå fortsätter som förut.

Men exemplet från mataffären och det faktum att H&M, Lindex och andra kedjor börjat producera  en del (om än allt för liten) ekologiskt  är bevis på att saker och ting går att förändra. Marknaden anpassar sig blixtsnabbt efter konsumenternas krav. Jag menar absolut inte att man skall fria producenter från ansvar, tvärtom, men man måste även som konsument ta sitt och inse att det faktiskt gör skillnad.

Bilderna i filmen ovan är förhoppningsvis inte helt rättvisa. Jag tror verkligen att det på många platser går betydligt humanare till. Men att det ens förekommer att kor flås levande och plågas på de mest fasansfulla sätt för att vi skall få lädersneakers och snygga väskor är så jävla fel.

Det kommer alltid att finnas människor som gör vad som helst för pengar. För att de måste för sin överlevnad eller för att de är giriga och tänker kortsiktigt. Det är svårt att som ensam individ här i Sverige göra något åt att fattiga indier plågar kor för att kunna sälja skinnet (Att det var just i Indien är ju särskilt uppseendeväckande med tanke på att kor där ses som heliga) . Det är ju jättebra om man kan engagera sig politiskt eller i föreningar som arbetar för en bättre värld men har man inte tid/ork/vilja/tillräckligt engagameng för att göra det kan man i alla fall börja med sig själv och se till att ställa krav på dem som tillverkar det du stoppar i dig/klär på dig.

Angående kött tycker jag att man skall köpa här på Gröna gårdar (Jag önskar att jag sanningsenligt kunde skriva att jag själv alltid gör det, men tyvärr är det inte så.)  Svenskt, kravmärkt och viktigast av allt: djuren äter gräs och inte spannmål. Som inte bara gör köttet godare och nyttigare utan också gör uppfödningen mindre påfrestande på miljön, enligt hemsidan:

"Med rätt sorts uppfödning och produktion kan kött vara ett mycket miljösmart livsmedel. Huvudsaken är att djuren är helt uppfödda på gräs och örter och att konstgödsel inte används. Om de inte matas med spannmål och sojabönor konkurrerar vi inte heller om samma föda."


Dessutom är förpackningarna märkta med exakt vilken gård köttet kommer ifrån, och om man verkligen vill kan man ju åka dit och kolla hur de har det.


När det gäller kläder, eller framförallt skor då, så är det ju svårare. Förutom ett litet "Made in" vet vi inte så mycket om hur produktionen gått till. Är kanske att avstå helt det enda sättet att säkert veta att inget djur plågats för min fåfänga? När jag köper vintage vet jag ju att inget nytt djur farit illa i alla fall. Och om jag kan leva med att skinnet i mina secondhandfyndade snörkängor kanske bidragit till att en ko dog en plågsam död så tycker jag ändå att det är bättre att de används igen än att de slängs. Eller?

 Hur tänker du?

En mycket bättre recension av Whyred

hittar du här.
Mitt försök till att recensera blev rätt kortfattat och när jag läste Madeleine Levys version på Bon.se så insåg jag att ganska mycket går förlorat när man bara utgår från bild och film. Som till exempel stämning och designerns egen presentation (I det här fallet Roland hjorts då).

Jag håller med Levy i tron på Creepern som höstens sko. Den har figurerat i utkanterna av modet ett bra tag nu (Setts på Susiebubble, Weekday  (i och för sig tveksamt om man kan kalla dem för utkanter, men i alla fall mer gatumode än runway) ) och jag tror att det är dags för ett större genomslag. Jag bygger denna tro på det enkla faktum att jag själv ä sugen på ett par och min smak brukar (trots att jag kanske helst inte vill kännas vid det) vara ganska allmän.

bilden har jag stulit från Stylegal som den 30e oktober 2011 blev sugen på creepers.

Whyred aw2012 - En kort recension

Bilder från Rodeo.net foto: Beata Cervin

Jag tänkte försöka mig på att recensera veckans visningar. Eftersom jag inte är på plats själv utgår jag från visningsvideos på www.Bon.se och bilder från Rodeo.net 

Först ut är Whyred:

Whyred har förlorat sin damdesigner - Behnaz Aram (som gått till H&M) - och det märks tyvärr. Kollektionen är delvis typisk "Whyredsk"med tydliga influenser från ett brittisk 60-tal, så som klassiska creepers på fötterna, långt hår med mittbena eller tung lugg, skräddade ankelkorta byxor och strama halvlånga rockar. Det är snyggt och bärbart med en intellektuell känsla, men jag saknar den färgfiness och sensibilitet som jag tror att Behnaz Aram stått för i de senaste kollektionerna. 

Inspirationen till kollektionen är enligt Rodeo.net en mystisk murrig skog. Och färgvalen är onekligen murriga. En vacker klarröd nyans sticker ut bland svart och någon slags lerbrun. Hade jag haft butik och varit inköpare hade jag definitivt satsat på den röda koftan.

Mode"veckan" är igång

och jag bevakar på avstånd. Sen butiken stängdes har inbjudningarna blivit allt färre för varje år och i år blev det just ingenting. Jag har inte funderat så mycket på det men nu saknar jag det verkligen. Det är något speciellt med stämningen. Förväntan inför vad som skall visas. Förhoppningen om att bli överraskad och inspirerad. Att få uppleva ett modeögonblick. Det är svårt att beskriva men jag tycker att det finns ögonblick som liksom fastnar. När jag ser något som jag verkligen gillar, eller som tilltalar mig på något annat sätt (det är inte alltid ett gillande från början) så kapslar jag in ögonblicket och sparar det någonstans i huvudet för att inkorporera det med min egen person. Något som får mig att gå igång, att börja tänka i nya banor kring kläder, färger och fomer. Det är sådant jag hoppas på när jag står där och trängs med alla fashionistor. Och sen är ju själva folkspaningen oslagbar. Det blir ofta en närmast komisk effekt när så många modemänniskor syns på ett och samma ställe. Alla dessa personer som vanligtvis en och en sticker ut blir under modeveckan en massa. Den som då sticker ut är den med minst extravaganta kläder. Även om det just i Stockholm brukar vara rätt svart. Men klackarna är alltid höga och med klackhöjd medföljer en förhöjd känsla av power (inte makt utan mer kraft fast som en blandning av de båda, därför passar engelskan power bättre). Alla spanar på alla och försöker dölja sin självmedvetenhet.

Det är kul, det är glamouröst (man får ofta bubbel) och jag förstår att det lockar så många.

Men det kan också vara som att kastas tillbaka till högstadiet med dess hierarkier och maktobalanser. Det är väldigt tydligt vilka som räknas och inte. Blickar scannar snabbt och vant av din klädsel och det som kändes som en lite vågad och riktigt snygg outfit när hemmet lämnades kan snabbt börja klia och skava. Det är så himla lätt att känna sig "fel", bland alla de här människorna som jobbar med att vara "rätt".

Och där är den, den negativa sidan av modet, som alltid ligger och lurar runt hörnet. När mode blir ångest och otillräcklighet istället för kreativitet och lust. När plaggen du valt får dig att känna dig mindre värd, mindre snygg, mindre bra istället för att förhöja din självkänsla. Det händer när man börjar jämföra sig med andra. Och ingenstans finns det så många snygga människor att jämföra sig med som under en visning under en modevecka.  Lösningen? Jämför dig inte med andra. Ett gott självförtroende gör vilka kläder som helst snygga. Så är det faktiskt.



 

Embroderie Artwork by Laura McKellar

Under kvällens inspirationsletande på internätet fann jag de här broderie-illustrationerna och kände att jag måste dela med mig. Det är Laura McKellar som gjort dem.

Sköna söndag

Vårlängtan -Christopher Kane



Mer Kane
- Posted using BlogPress from my iPhone